De Sheltisar jag haft genom åren har alla varit starka personligheter som haft sina alldeles speciella egenheter. De har också haft gemensamma drag som skulle kunna läggas till som egenskaper i rasbeskrivningen.

Sheila var en mycket lättlärd valp och ville gärna göra matte till lags. Mycket uppmärksam och intensiv och en krävande hund. Intelligensen och vaksamheten lyste ur ögonen. Så alert att hon kunde vända på en femöring. Tror inte det var en enda konst av det jag ville lära henne som hon inte tog till sig.

Kanske den mest arbetsvilliga hund jag haft, i gengäld var det den hund jag lade mest timmar på från dag 1.

Det var min första hund och allt skulle göras rätt från början.

Med facit i hand och flera hundar senare så kan jag säga att en av de viktigaste sakerna man kan lära sin hund är hur man trycker på OFF-knappen, det missade jag med henne och det berodde naturligtvis på min oerfarenhet. Ändå så kan jag med handen på hjärtat säga att jag läste minst 20 böcker om ämnet lydnad/valp/att ha hund/aktivering och gick på valpkurser.

Tyvärr så slutade hennes dagar alldeles för tidigt när hon bara var ett år och några månader gammal.

Hon jagade en liten fågel (hon jagade inte bilar) och hörde/såg bara denna som hon följde rakt ut i vägen och under ett bilhjul.

Hon var så extremt lydig så jag hade aldrig behov för att koppla henne, jag bar in varor ur min bil på gårdsplanen och släppte henne med ögonen i kanske 30sekunder och så var det hänt.

Det jag lärde mig sen var att ha stängsel och grindar mot vägen!