När Keltie kom till mig så var hon redan fem månader gammal, jag var fortfarande inte övertygad om att jag någonsin skulle ha hund mer efter Sheila men min omgivning och inte minst uppfödaren tyckte det var bäst så. Nästan motvilligt skaffade jag henne, allt var ju tillrätta lagt för att ha hund hemma.

De där ytterst viktiga präglingsveckorna vid 12veckor fick jag aldrig med henne, istället var hon kvar på kenneln och var egentligen inte alls uppfostrad när hon kom till mig. Vi fick några hektiska månader att hinna med all miljöträning som olika djur, barn, stadstrafik mm. Tåg och båt tog vi redan första veckan då jag köpte en båt i Göteborg som vi sedan seglade hem via Vänern och Dalslands kanal.

Keltie var en mycket trygg hund och därigenom väldigt behändig att ha att göra med. Hon hade gått länge med sin mamma. Det som blev svårigheten med det stora självförtroendet var inkallningen och att hon hade inget behov av att uppsöka mig för trygghet. När vi jobbade nära så var hon med på noterna och nyfiken men så snartvi skulle jobba på lite avstånd så kunde vi tappa kontakten.

Hon var annars en mycket översvallande lojal hund, snabb som blixten och med ganska mycket vallinstinkt.

När hon löpte första gången vid ca 12månader så fick jag en helt förändrad hund.

Hon blev plötsligt lyhörd för mina signaler och mycket uppmärksam på mig, vi kunde nu ta promenaderna och hon höll sig inom en radie på 25-200m när vi gick ute i markerna, efter det gick träningen allt bättre.

Hon tyckte olika konster och spårning, även lite agility var roligt men det hon var allra bäst på var lydnadsgrenarna.

En dag upptäckte jag att hon var intresserad av älg. Vilket ställde till det vid några tillfällen för hon "ställde" älgen. En kväll vägrade hon att komma in och jag hörde hon hade ståndskall ute på gärdet.

Jag ut i novembernatten (utan ficklampa) och sprang rakt ut på gärdet efter Keltie när jag kommer fram till henne så vill hon inte lyssna. Hon är vänd ifrån mig och fortsätter skälla intensivt.

Helt plötsligt känner jag att det dundrar i marken av tunga steg och jag böjer mig ner och lyfter upp hunden,

jag ser inget för det är becksvart.

Samtidigt som jag vänder mig om med hunden i famnen och hinner ta några steg så känner jag vinddraget av en stor kropp ovanför mig och älgen frustar.

Efter det springer jag med hunden i full karriär och vänder mig inte om förrän vi är uppe på vägen.

Sammanfattningsvis så var det en mycket intelligent och samarbetsvillig och tuff hund som i vuxen ålder kom att bli en exemplarisk hund som var mycket lydig och enkel att ha med sig överallt.

Kanske den hittills bästa jag haft :-)